Karisma

Grundarinnornas grundintention var:
”att av kärlek till Gud ägna den lidande mänskligheten sin tid och sina krafter”.

Vår kongregation har sitt ursprung i insikten om Guds vilja att tjäna Honom i de sjuka och nödlidande, sådan den kom grundarinnan, Clara Wolff, till del genom kallelsens nåd Enligt Kristi ord: ”Vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig” ( Matt 25:40), ville hon i de sjuka” vårda de sårade lemmarna i den gudomlige Frälsarens kropp”.

I denna karisma ligger början till vår kongregation, vilken kallades till liv år 1842 av Clara Wolff och hennes tre medgrundarinnor, Maria och Mathilde Merkert och Franziska Werner i Nysa/Schlesien.

Maria Merkert
1817-1872

Franziska Werner
1817-1885

Med vården av de sjuka förband våra grundarinnor en särskild kärlek till de fattiga och till den personliga fattigdomen, varvid deras sporre och förebild var den heliga Elisabeth av Ungern liv och verk. De valde denna medlem av den helige Franciskus tredje orden som var fylld av stor kärlek till Gud och alla nödlidande till sin skyddspatron och uppkallade den gemenskap de grundade efter henne.

Vår kongregation är en ordensgemenskap efter påvlig rätt med enkla, slutgiltiga löften.

För vårt liv i klosterlig gemenskap är Kristi efterföljelse som den framställs i Evangeliet högsta regel och för alltid bindande norm. Den tradition som vuxit fram ur grundarinnornas karisma är likaledes rättesnöre och som verksam hjälp till ständig andlig förnyelse.

Vår kallelse att förhärliga Gud och medverka i uppbyggandet av hans rike förverkligar vi:

– genom ett liv efter de evangeliska råden,
– i tjänandet av de fattiga, sjuka och gamla,
– i den kristna fostran av barn och ungdom,
– i den religiösa vuxenutbildningen.

I trohet mot vår kongregations karisma engagerar vi oss för de krav Guds rike ställer på världen av idag. Därvid håller vi oss öppna för nya lokala och tidsbetingade uppgifter, som Kyrkan anförtror oss:

”Vår kallelse är att ge hjälp åt sjuka och lidande, varhelst vi finner dem.”
(Moder Franziska)

Saliga Maria Louise Merkert

Maria Louise Merkert född 21.09.1817 i Nysa vid Opole Schlesien.

År 1842 startade hon tillsammans med tre andra invånare i Nysa ordern, vars främsta mål är att vårda sjuka och ensamma i sina egna hem. Hon gav kärlek till Gud och visade stor barmhärtighet mot de sjuka, fattiga, föräldralösa och övergivna, som jämställda med Kristus. Hon var för dem en sann bild av den barmhärtige samariten. Hon gjorde allt med djup tro, hopp och tillit till Guds försyn. Hennes inre känslor förstärktes genom bön och hängivenhet till Eukaristin, Jesu Heliga Hjärta, Moder Maria och den heliga Elisabeth av Ungern, som valdes som kongregationens beskyddarinna.

Den 5 maj 1860 avlade hon eviga löften. Klokt och rättvist styrde hon ordern i 22 år.

Hon kallades ”Allas älskade Mor, mor till de fattiga, den schlesiska samariska kvinnan“. Utmattad av den svåra sjukdomen, dog hon sedan, den 14 november 1872 i folkets bedömning som helig.

Hennes reliker finns i kyrkan S:t Jakub och St:a Agnieszka i Nysa.

År 2007 blev hon saligförklarad av påven Benedictus XVI.